Vid såna  här tillfällen så önskar jag att jag var riktigt bra på att beskriva exakt hur jag känner med ord. Men jag är inte det, jag får oftast inte fram något, och när jag väl får det så blir det fel.


Känner mig så jävla tom men så jävla lättad. Jag har gråtit så mycket idag att jag fortfarande har svullna ögon. Och mina vänner är fortfarande det finaste som finns och kommer alltid att vara det. Jag menar, hur fint är det inte att min bästa vän gråter bara för att jag gråter och sedan står vi och kramas och gråter i korridoren på skolan. Samtidigt som det var så jävla tragiskt, var det så jävla fint.

Och jag älskar min mamma och pappa.
Mer än allt.

Det här har varit världens sämsta måndag samtidigt som den har varit världens bästa.